På sjunde våningen, på Östersundssjukhus för tre år sedan!
På söndag är det tre år sedan som jag för första gången satt min fot på den där ätstörningsenheten, på sjunde våningen, på Östersundssjukhus, på självaste psykiatrin. Det kändes konstigt och det var konstigt för jag var ju inte sjuk..Tyckte jag. Jag var tvungen att ta hissen upp för det var för många trappor att gå, det skulle bli för stor ansträngning och påfrestning på min kropp, tydligen. Ett dumt påhitt tyckte jag och tänkte för mig själv om dom inte läst och sett i media att det uppmuntras till vardaglig motion. Jag tyckte bara att dom var riktigt dumma, skulle jag som alltid tränade helt plötsligt inte kunna gå 14 trappor upp. MEN..
Det var tydligen så illa för tre år sedan när jag var 19 år gammal att dom där 14 trapporna hade kunnat få mig att ramla ihop. Ett lågt blodtryck, en låg puls, en undervikt och ett hjärta med livshotande bradykardi var precis var det var. När det väl började gå upp för mig, då trodde jag inte att jag skulle kunna leva det liv jag lever idag, tre år senare. Inte ett tecken på anorexi varken psykiskt eller fysiskt och jag är evigt tacksam för det!
/Madeleneersson
