Med det säger jag godnatt!
Den här kvällen för exakt tre år sedan hade jag precis tagit mig igenom min första dag på den psykiatriska avdelningen och jag minns att jag lyckades somna vid åtta den kvällen. Den dagen hade som på något sätt gått rätt bra ändå men där och då förstod jag inte vilken resa som väntade mig. Tiden där inne har jag svårt att sätta några direkta ord på, det var som en annan värld och det kändes så långt ifrån verkligheten som det bara går att komma. Det var som att allt stod still samtidigt som jag visste att det "vanliga" livet fortfarande pågick. På något sätt så vande jag mig vid livet i den världen och på riktigt så blev jag rätt så rädd för verkligheten. Det kändes som att jag glömt bort hur ett "vanligt" liv såg ut och jag funderade mycket på hur det skulle vara att få leva det. Det kändes så långt borta, men någonstans måste jag hittat de där hoppet om att komma tillbaka och levt på det. I annat fall tänker jag mig att jag vid det laget redan hade gett upp. För tre år sedan när jag gick och la mig handlade mina tankar om att leva eller dö. Ikväll tre år senare går jag och lägger mig med tankar på en jävla skoluppgift som känns näst intill omöjlig. När jag ser det på det sättet så är den där skoluppgiften en bagatell. Med det säger jag godnatt!
/Madeleneersson
