madeleneersson.blogg.se

Det var julen 2012 och jag var hemma på julledighet. Sen skulle jag tillbaka till Sundsvall där allvaret med jobb och fotboll väntade. Det trodde jag och framför allt alla andra min omgivning. Jag firade julen och det nya året hemma, men söndagen den 7 januari var de dax att sätta sig på tåget tillbaka till Sundsvall igen. Det gjorde jag också men den dagen där och då kom att förändra hela mitt liv. Jag kom tillbaka till sundsvall men bara för att jobba någon vecka, ha en massa möten och packa min grejor..Jag hade bestämt mig, jag skulle flytta hem. Jag orkade inte längre, det som bar mig höll på att brista och jag kunde inte stanna kvar längre. Jag hade inte klarat mig. 

 

Jag minns inte exakt vilken dag det var, jag hade flyttat hem sista januari och någon vecka senare var jag där i Östersund på ätstörningsenheten. Det var jag, mamma, någon läkare och sjuksköterska och en vecka av kaos. Möten, telefonkontakt, tårar, skrik, rädsla och jag förstod ingenting. " Du måste läggas in", hur kunde de säga så?

 

"Det är bland de värsta jag sätt och jag har sätt rätt mycket", det var de exakta orden sjuksköerskan sa till mig. Jag förstod att det inte var bra, men jag hade sagt till mamma att jag inte kunde fortsätta leva på det viset. Så jag hade ändå förstått att något måste göras, för helt normalt kunde det inte vara. Det var i psyket allt satt och att jag fysiskt var på väg att sluta fungera, så illa kunde det inte vara. Jag var inte så sjuk, jag kunde inte ha anorexi. Men det var precis den sjukdom jag drabbas av och läkaren sa "vänder inte det här, så kan du dö i hjärtsvikt"

Dom orden snurrade och snurrar fortfarande hos mig och jag kan inte än idag förså att de kunde gå så långt. Idag är det drygt ett år sen jag fick höra de orden och jag sitter faktiskt här och skriver det nu, i min egen lägenhet och jag klarar av att stå på egna ben. Jag kan inte kalla mig helt frisk än idag, men jag har förtått att de måste få ta tid och de framsteg jag gjort talar för att jag inom en snar framtiden kommer kunna anse mig själv som frisk. Frisk och fri!

 

För er som inte känner mig, kan det vara svårt att förstå det här inlägget. Men jag kände att jag ville börja med att dela med mig av det här och kommer i senare inlägg att skriva om min bakgrund och hur jag levt innan för att ni ska få förståelse för vem jag var, är och vad som hänt. 

 

/Madeleneersson