Första tiden efter dagvården
Efter dagvården begav jag mig tillsammans med min mamma till Spanien. Där väntade en vecka på Gran Canaria och vi hade bestämt oss för att åka dit och bara ta det lugnt samtidigt som vi kunde njuta av värmen. Så belv det också, jag älskade livet den veckan och njöt mer än jag gjort på väldigt länge. Precis ett år tidigare var jag och min mamma i Turkiet, men på den resan var jag påväg att bli sjuk och skillnaden nu var att jag var på god väg mot ett friskt liv. Den resan betydde verkligen mycket och det var en bra utmaning för mig. Utlandsresa innebär oftast annan mat, kanske något extra gott och en massa stek i solen. Precis sånt som jag hatade föut eller rättare sagt sånt som min anorexi hatade. Jag älskade faktiskt sånt och jag hade börjat tagit över mitt huvud igen. Den lilla djävulen med anorexi som fanns i mitt huvud började få allt mindre plats. Som sagt jag var inte frisk än, men skillnaden var enorm och det gjorde mig inspirerad till att fortsätta kämpa. Jag började inse att det är är så otroligt värt det och att livet blir betydligt roligare när man har ork och energi till vardagliga saker. Efter denna veckas semester var tanken att jag skulle tillbaka till dagvården i tre veckor för att få ännu några verktyg till att klara mig helt på egenhand. Men på planet hem sa jag till mamma "jag kan inte gå tillbaka dit mer. Jag har försökt börja leva friskare nu och vill pröva hur de skulle funka för mig ute i det friska." När man kommit så pass långt och redan gått igenom olika behandlingar tror jag att det är viktigt att pröva våga ut i det friska livet. Om det inte riktigt skulle funka och att man behöver något mer slags stöd, så ska man aldrig vara brydd för att ta hjälp igen. Det kan bara vara så att man behöver hitta tillbaka tänket och vården ska alltid finnas till hjälp i så fall. Så tillsammans med mamma bestämde jag mig för att ta beslutet att avsluta min behandlig på dagvården. Det fanns bara en oro och det var vad som nu skulle hända med mig. Jag hade varit sjukskriven i flera månader och knappt jobbat något alls i mitt liv. Jag visste inte vad som väntade, skulle de kasta ut mig i verkliga arbetslivet direkt eller hur skulle det bli?
Tack vare att jag hade en helt fantastisk behandlare på dagvården så löste sig det på allra bästa sätt. Tillsammans med hon pratade vi med min läkare om arbetsträning och det var läkaren också med på. Dom förstod att dom inte kunde kasta ut mig bara. Min behandlare fixade en praktik plats på ett dagis här i Östersund och där började jag redan i november. Det var viktigt för mig att så fort som möjligt få komma ut och få göra något. Att bara sitta hemma tror jag inte alls hade gjort mig gott och hade istället kunna gett negativa effekter. Jag började som sagt där i november och först och främst till februari. Jag jobbade 4 timmar om dagen och sen tog de beslut om förlängning oh det är faktiskt där jag är nu idag också.
Att efter en sådan sjukdom få möjlighet att komma ut och arbeta på ett dagis var verkligen guld värt. Dagis innebär bra rutiner och på ett enkelt sätt kunde jag börja komma ut i ett friskare liv. Redan första dagen kändes det helt rätt och jag trivs så otroligt bra. Jag älskar barnen och personalen jag jobbar med är helt fantastiska. Det hade inte alls varit desamma utan dom. Dom har låtit mig ta allt i min egna takt. Efter som att jag mått så otroligt dåligt psykiskt, så var det verkligen lyftade att få komma till barn. De ger så otroligt mycket och tankarna hamnar på annat. Jag måste säga att arbetet på dagis har varit en viktig del för mitt tillfrisknade. Det ni ska vara otroligt noga med efter sjukdom och sjukskrivning är att inte kliva ut för fullt i arbetslivet direkt. Jag tror att det är viktigt att ta det i lagom takt så att kroppen, huvudet och dina rutiner på ett bra och smidigt sätt kan fungera.
Jag är som sagt där än i dag, men har bara en vecka kvar. Sen väntar nya utamingar och jag längtar... Jag ska få göra något som senare kan leda till att jag får arbeta med det jag brinner för. Mer om det i senare inlägg.
/Madeleneersson
