Är det mig jag berättar om?
Ibland känns det som att jag sitter och berättar om något jag läst eller sätt på film, som att det är någon annans liv jag försöker förmedla. Men så slår det mig att det faktiskt är mitt liv som jag sitter och pratar om, mitt liv som jag försöker förklara för någon som inte känner mig. Jag är som sagt helt öppen vad det gäller mitt liv så väl sjuk som frisk och det inte för att få uppmärksamt utan för att det ger svar på så många frågor om
varför jag är som jag är och varför jag står där jag står idag.
Att jag då för fem år sedan lämnade "allt" och flyttade hem, slutade med det som varit mitt liv, spenderade oändligt många timmar innanför sjukhuset väggar, var sjukskriven i månader och balanserade mellan liv och död är inte något jag längre ser som ett nederlag. För allt det faktiskt givit mig, allt jag faktiskt lärt mig och att livet till och med är bättre än förut de väger utan tvekan upp dessa fem år av diverse psykiska sjukdomar. Den har gett mig vänner för livet, minnen för livet och byggt mig till en starkare människa än vad tidigare var. Denna resa givit mig förutsättningarna för att jag ska klara av att leva det liv som jag faktiskt vill leva.
/Madeleneersson